Tänkvärd artikel

http://www.svd.se/kulturnoje/mer/sprakspalt/se-upp-med-for-mycket-kultur_5987803.svd

Ville dela med mig denna artikel. Jag kommer skriva lite utförligare mina reflektioner senare.

Good point!

Har sett en liknande film tidigare, men här kommer iallafall en länk till en som kan föra CI-debatten ett nytt ljus. Vad är moraliskt rätt? Vad är moraliskt fel? Jag låter er bedöma själv.

Time for an update

Tyckte det var dags för en uppdatering, var alltför längesen sist.

Ingen har väl missat hela ståhej kring skandalen om den 17:e vinter-Deaflympics som ställdes in bara en vecka innan invigningen?

Finns massor bra reportagefilmer på www.h3.tv där man får veta mera om vad som hände. En fasanfull händelse, för första gången i dövas historia ställdes en deaflympics in- med undantag för andra världskriget men då ställdes även de vanliga olympiska spelen in med. Det som är det värsta med denna är dock att den ställdes in bara 1 vecka innan.

Men det som är intressant är hur snabbt ryktet spreds, speciellt på facebook där det dök upp tusentals inlägg bara inom ett par timmar efter meddelandet om att det inte blir ett vinter-deaflympics.

Kolla mer på www.h3.tv

Lite reflektioner inför valet på söndag

Jag har deltagit i många, många diskussioner om politiska ideologier inför valet på söndag. Det har gett mig många nya reflektioner, ifrågasättande och åsikter kring partierna. En bekant till mig till och med föreslog att jag skulle forma ett nytt parti- ett parti som har tillgänglighet och teckenspråk i fokus men som också tar med viktiga nyckelfrågor, som man plockat ihop från flera partier. Det jag menar med att plocka upp nyckelfrågor, är att det finns enstaka frågor i varje parti som jag håller med om men som bara utgör en liten del av partiets politiska arbete. Därför gör det ännu svårare att bestämma sig för vilket parti som man tror på och vill rösta på.

Jag har fått många nya idéer på sista tiden när det gäller hur man kan förbättra tillgänglighet och information på teckenspråk. Bland annat information på teckenspråk på SJ:s hemsida, översättning från svenska till teckenspråk på de viktigaste nyhetstidningar samt möjlighet till direktsänd teckenspråksinformation t.ex. radionyheter osv. Något som kanske kan bli verklighet- om det finns ekonomiska bidrag till detta.

Kanske dags att bli politiker och engagera mig desto mer i tillgänglighetsfrågor?

Tillgänglighet på teckenspråk hos partierna inför valet?

Hur ser partiernas satsningar hos döva valröstare? Jag har gått in på alla sju partiernas hemsidor idag och kollat ifall de har information på teckenspråk. Det var endast socialdemokraterna, kristdemokraterna, folkpartiet, moderaterna och centerpartiet som hade information på teckenspråk.Det verkar som om det är Alliansen som satsat stort på tillgänglighet när det gäller just information på teckenspråk inför detta val. Det visar också sig när det gäller hur mycket information som finns på teckenspråk hos Alliansen jämfört med det som finns på Socialdemokraternas hemsida. Och, Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet, hallå!! Har ni helt glömt bort döva eller? Ni har information på tio andra språk, och jag kan till och med tillägga att vi faktiskt har fler döva än indoneniska språktalande medborgare i Sverige! Och Socialdemokraterna, jag skäms! Ni har bara en 7minuters video på teckenspråk, där ni sammanfattar hela er politik. Och fick man veta mycket? Nej. Knappt. Jämfört med Kristdemokraternas 7 olika delar på teckenspråk och mer eller mindre även hos Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet.

Jag är imponerad med Alliansens satsning med teckenspråksvideorna. Dock måste jag tillägga att jag inte bestämt min ställning inför valet och vet inte huruvida jag är rödgrön eller borgerlig. Men det spelar ingen roll när det handlar om detta ämne. Vilken sida jag står på gör ingen skillnad här. Det jag dock vill uppmärksamma är att Alliansen kommer att ha en fördel hos döva som är inte lika politiskt insatta och inte har en hög språklig nivå för att ta del av all information på skriven svenska. De kanske kommer att rösta på just Alliansen, för att de tror att informationen på teckenspråk är ett bevis på att Alliansen vill lyfta upp döva i samhället. MEN! Man måste kunna läsa mellan raderna. Jag vet inte om det kommer göra en sån skillnad, men det skulle kunna göra det- med 1 enda röst skulle man faktiskt kunna bli vågmästare om det blev jämnt i valet. Därför vill jag ge Miljöpartiet och Vänsterpartiet en spark i röven och säga, ta er samman! Vi har för tusan 15 000 döva i Sverige och de behöver få ta del av era ideologier och övriga information på teckenspråk på samma sätt som andra folkgrupper behöver få del av er information på deras egna språk.

Tack och hej.

Vanliga situationer döva får gå igenom

Idag var det valdebatt på Dövas Hus i Malmö och representanter från alla 7 partier var där- V, S, MP, C, M, KD och FP. Jag har fått dra slutsatsen att alla representanter från partierna har samma värdergrund- dvs. att alla människor är lika värda. Alla partier verkade också vara överens om att det är speciellt viktigt att ha ett samhälle som är fullständigt tillgängligt för alla för att det ska anses fungera bra. Vi pratade då mycket om informationsproblem (inte fullständigt textat på TV, och i där textning finns vid direktsändning så är det inte tillfredsställande och oftast inte utan problem, ingen information vid tågspårbyte) och tolkbrist som gör att man inte alltid får tolk till t.ex. jobb. Attitydproblem och fördomar i samhället är också något vi alla gemensamt måste sträva efter att ta bort. En situation jag påpekade speciellt för politikerna idag är följande:

Ett par veckor sen så åkte jag och ett gäng andra döva ungdomar regionbuss från Lund till Tomelilla. Vi hade då med oss en kille som satt i rullstol och hans assistent. Jag gick in i bussen och hade biljett till oss alla. Jag visade den för busschauffören och visade samtidigt med kroppsspråk för honom att vi hade en rullstolsbunden kille med oss som finns där ute och att jag ville att han skulle föra ut rullstolsrampen. Han bara sket i mig fullständigt och vinkade med handen att jag skulle gå vidare in i bussen. Jag blev så jävla arg, sån attityd ska man inte tolerera. Bara för att jag är döv och inte kan prata och berätta för honom vad jag vill, så har han ändå ingen rätt att bara surt sitta där och skita i mig fullständigt. Sen när kön bakom mig hade gått in, så gick han ut och kollade. Han var inte på någon vidare bra humör och visste tydligen inte heller hur man skulle fälla ut rampen. Och han som var busschaufför! Han borde veta hur man ska fälla ut en ramp. Det är en fråga om diskriminering och okunskap samt attitydproblem. Busschaufförer må vara stressade när det gäller att passa tid, men det ska för allt i världen inte gå ut över oss som åker med bussen. Information behöver nå ut till kollektivtrafiken om hur viktigt det är för deras bemötande med alla slags folk, speciellt hur de hanterar folk med funktionshinder och för oss döva som använder teckenspråk och kommunicerar annars med andra som inte kan teckna genom gester, kroppsspråk eller genom papper och penna.

En annan gång gick jag in i regionbussen och ville köpa en vuxenbiljett till Löddeköping. Jag försökte mima med munnen och visa att jag ville åka just till Lödde. Dock fnissade busschauffören bara och satt där och tyckte att jag verkade tokig. Då visade han med handen att jag skulle gå vidare in i bussen, utan att ens ha betalt biljetten. En annan irritationsmoment.

Ofta får jag även repetera flera gånger t.ex. när jag ska beställa vid snabbmatsrestauranger att jag vill ha papper och penna. Vid restauranger är det mindre problem med, för då kan man peka i menyboken vad man vill ha.

En annan förekommande och mycket vanlig situation är att en helt okänd person stannar framför mig och frågar mig något. Då visar jag med kroppsspråk att jag inte hör. Och de typ, "Oj, ursäkta" och sticker iväg. Som om man bar på någon smittsam sjukdom. Ibland vill jag faktiskt veta vad de frågade om, ifall jag skulle kunna hjälpa på något sätt. Men nästan alla jag mött tror tydligen att det inte finns något annat sätt att kommunicera än genom talspråket. När man kan skriva på papper eller i mobilen eller komma på något annat sätt att kunna få fram sin fråga, t.ex. genom kroppsspråk. Men folk idag har ingen tålamod alls och är oftast stressade och har inte tid med att tänka efter hur man skulle kunna kommunicera med någon som inte pratar samma språk, och inte heller i samma kommunikationsmetod, dvs. genom tal. Förut försökte jag alltid stå kvar även efter att jag visat att jag är döv, ifall personen i fråga kunnat klura ut nåt annat sätt att fråga mig. Men det har jag slutat med, jag går alltid vidare direkt efter att jag förklarat att jag är döv för det är inte lönt att hoppas att främlingen vet vad "döv" betyder.

Det är mycket okunskap i samhället, speciellt när det handlar om nåt man inte är van vid i sin vardag. Inte alla möter döva i sin vardag, inte alla vet vad teckenspråk är, inte alla umgås med funktionshindrade i sin fritid och nästan alla tänker inte på att anpassa sig till andra som inte pratar samma språk. Jag kan skriva utmärkt svenska, men det betyder tyvärr inte heller att jag kan tala svenska. Det verkar tyvärr tydligen vara en olycklig slutsats som främlingar drar när de försöker kommunicera med mig och erfar att jag är döv, då tror de även att jag är en blåst tjej som inte kan någon svenska alls. Det handlar helt enkelt om att försöka tänka annorlunda och vidga sin världsbild. Vara öppen till förändringar och att inte vara så fördomsfulla av sig.

Därför tycker jag att det är viktigt att nå fram med våra budskap om att kunskap om döva, dövkultur, dövas historia och teckenspråk når ut till bland andra politiker, olika anställda inom kommunen samt de som arbetar i välfärden och vård/omsorg samt inom utbildning. Man behöver även ställa högre krav eller ge bättre stöd till arbetsgivare för att de ska vara öppna till möjligheten att anställa bland andra döva och funktionshindrade. Minska okunskap, öka medvetande. Minska fördomar, öka förståelse. Ger man kunskap och delar med oss olika upplevelser samt vad vi anser vara något man bör arbeta för att förbättra, då får vi kanske ett tillgängligt samhälle där vi inte behöver bekymra oss om att vi inte får information, att vi inte får tolk och att behöva handskas med folk med dålig attityd gentemot oss. Kanske blir en fullständigt textad TV även en verklighet. Kanske får vi fler program på teckenspråk i varje svensk kanal, både i public service och i kommersiella och fler döva samt teckenspråkiga som vågar ge sig ut för att konkurrera med andra i mediebranschen. Kanske leder det till fler och bättre jobbmöjligheter för döva. Bättre utbildningsmöjligheter för döva, speciellt när det gäller en bra grund i livet- i grundskolan och i gymnasieskolan, som gör att många har byggt en tillräckligt bra självkänsla för att satsa på en högre utbildning och bättre framtidsutsikter.

Men vägen dit är långt. Det gäller att vi alla gemensamt ser över vad för problem det finns i samhället och gemensamt arbetar för att motverka dessa. Det behövs starka döva individer som kan och har viljan att engagera sig politiskt.

Utbildningskvalitét för döva barn- åt helvete?

Vad händer med vår samhälles utveckling när det gäller barnens rätt till en bra utbildning och skolsystemet som det är just nu, speciellt när det kommer till tals om döva barns rättigheter till likvärdiga kunskaper som andra hörande barn?

Lärarhögskolans låga inträdeskrav när det gäller kompetenta lärare kan diskuteras, men det som är största problemet just nu är: Många lärare är inte alls lämpliga att vara lärare, ändå står de under fackets beskydd och då drabbas barnen. Är det rätt? Man kan diskutera huruvida fackets roll i skolorna är verkligen bra, speciellt när det är barnens bästa vi ska ta hänsyn till, inte att skydda lärarna från att bli sparkade. För vissa lärare passar verkligen inte som lärare. Hur ska vi kunna förändra detta? Ska man redan i lärarhögskolan testa lärarstudenters kompetens, och redan innan utbildningen börjar ha speciella personliga möten med alla ansökande för att se och bedöma om de skulle passa som lärare? Att vara lärare är ett stort ansvar och det är mycket mer än att vara en bra förebild. Man ska både ge kunskap, vara förebild och vara en vuxen som barnen litar på och respekterar. Som lärare ska man ständigt lära sig nya saker och tänka i nya banor, komma med olika kreativa lösningar för att alla lektioner ska bli roligt och utmanande för eleverna. Lärarnas ansvar är också att kunna anpassa sig till alla elever individuellt.

Men det jag vill diskutera och ta upp här är nämligen lärare som jobbar i specialskolor, och i detta fall dövskolor där man mestadels använder teckenspråk men också arbetar för ett tvåspråkigt miljö dvs. att både undervisa barnen på teckenspråk och på svenska. Det som är beklagligt just nu är att många lärare som är duktiga på teckenspråk som jobbat i dövskolan i många år ändå inte riktigt fattar att kunskap är det allra viktigaste för eleverna. Många underskattar döva elevers fulla potential och understimulerar deras personliga utveckling vilket som mest gör att många blir skoltrötta redan som tioåriga. Det är inte rätt! Man ska uppmuntra och sträva efter att barnen ska hungra efter kunskap, att kunna ge dom sitt fulla stöd och ständigt utmana dem samt sig själv.

Många lärare förstår inte hur det är att vara döv och är inte medveten om hur viktigt det är med att känna till dövas kultur och historia. Lärare som undervisar döva barnen ska själv känna till barnens egen historia och deras egna rättigheter i samhället. På så sätt kan man leda barnen på rätt väg in till en bra framtid där de är självsäkra och har ett stort självförtroende. Så är det inte idag. Med dålig hänsyn och genom att behandla döva barn som ett gäng problembarn så undergräver man bara dövas fulla potential. Det är också i grundskolan där allt är känsligt för barnen, så om barnen redan får en dålig start på deras utbildning så blir det mycket svårare för dem längre fram i livet att nå fram till sin fulla potential.

Att vara lärare i en dövskola innebär att man behöver satsa mer på att få en full förståelse och en bra attityd för alla döva elever. Det innebär då att man bör satsa mer på att även deltaga i olika aktiviteter och föreläsningar på teckenspråk. Det innebär allt från att gå till dövas hus, vara med på olika sportaktiviteter för döva, gå på Nordiska dövas kulturfestival och olika internationella dövsammanhang. Får man förståelse för den otroliga dövgemenskapen som det innebär för alla döva, så kan man bli en bättre lärare om man även inser att alla döva barn är som alla andra och allt de behöver är en bra mentor som respekterar dem och uppmuntrar dom samt ser till alla deras behov INDIVIDUELLT! Döva har inte samma möjlighet att bara byta skola så där som andra hörande barn skulle kunna. Flyttar man till en ny stad, så måste döva barnen ändå gå i en gemensam dövskola där all undervisning sker på teckenspråk samt möjlighet till talundervisning. Det innebär i princip att dövskolan ska göra allt för att ge en så pass bra utbildning till alla döva barn, inte nedvärdera dem som individer bara för att de är döva och inte har samma möjligheter som andra barn.

Jag tror på lärare- döv som hörande- som vågar tänka annorlunda, som tänker på barnens bästa, som är villig att ge allt han/hon kan för att alla ska få individuellt anpassade undervisning som stimulerar dom på bästa sätt och som har en bra hänsyn, attityd och kämpar för det bästa för barnens skull. Man ska inte, som lärare, tro att alla barn är likadana eller göra det bekvämt för sig, dvs. genom att köra på samma spår hela tiden. Det som fungerar för ett par elever kanske inte fungerar för övriga och man måste ta hänsyn till detta, inte till sig själv. Barnens bästa är först och främst. Jag tror inte på lärare- döv som hörande- som inte vidareutvecklar sina kunskaper, inte hänger med vad som händer i dövsamhället eller har dövmedvetande (känner till dövas kultur och historia), inte är starka individer som barnen kan se upp till och som inte har kunskap om elever med speciella behov eller vågar låta barnen vara smartare än sig själva. Såna lärare passar inte som lärare, punkt. Att vara lärare innebär att man träffar alla slags barn, att man måste kunna hänga med i samhällets utveckling och känna till barnens egna kultur och ha förståelse för den. På så sätt skapar man en skolmiljö som är trivsamt för alla barn.

Att vara en svag lärare som behandlar döva barn som undervärdiga alla andra innebär att man skapar kaos i klassrummet. Är det rätt mot döva barn då? NEJ! Det här är något vi måste kämpa emot och något vi måste göra kollektivt. Skolsystemet för döva behöver ändras, men för att ändra det behöver även lärarutbildningen förbättras. Jag kräver kompetensprövning hos alla lärarstudenter samt hos alla lärare och att facket bör ändra sina regler, dvs. att tänka på elevernas bästa och inte på lärarnas trygghet som anställda.

Tyvärr tror jag att steget framåt innebär att vi behöver flera starka dövidentiteter som kan påverka Specialskolemyndigheten (SPSM) och att flera starka döva personer samt hörande personer med bra attityd som har förståelse för döva barns rättigheter, behov och potential behövs i olika chefspositioner i SPSM. Har man bra folk i skolledningen, så kan man även ställa högre krav på lärarnas kompetens i skolan. Att nå dit då det blir verklighet är långt, men jag har inte tappat tron. Tvärtom. Vi alla behöver kämpa hårdare och göra oss "hörda" överallt i samhället. Vi ska inte undervärderas som medborgare. Skolsystemet är åt helvete, men för att kunna förändra det till det bättre måste alla kunna våga säga ifrån när man är missnöjda med någonting. På så sätt skapar man förändring. Dock måste man vara medveten om att förändringar inte sker över en natt utan efter en lång tids kamp. Skriv debattartiklar! Uppmärksamma problemet i tidningar! Skriv insändare! Protestera mot skolledningen! Bilda en grupp där man kommer med konkreta förslag om lösningar till problemet! Synas i media! Gör en dokumentärfilm hur livet på dövskolan ser ut! Alla organisationer som arbetar för teckenspråkets ställning i samhället samt för dövas och hörselskadades rättigheter behöver samarbeta i denna fråga. Övriga medborgare som är medvetna om detta problem och brinner för frågan kan även påverka på olika sätt.

Seså, tillsammans kan vi alla göra en förändring och ge alla döva barn en bättre framtid!

Det är inte synd om döva barn, börjar man tycka synd om döva barn och inte förstår att de bara pratar ett helt annat språk än vanliga medborgare gör så gör man inte döva barn en tjänst utan snarare helt tvärtom. Döva barn pratar bara ett helt annat språk och det är det som vanliga medborgare inte förstår. Det räcker inte för föräldrar och andra medborgare som lärt sig teckenspråk att bara kunna teckenspråk för att kunna kommunicera med andra döva. Det krävs en djupare förståelse in i dövkulturen samt att man behandlar alla döva som alla andra.